Gå till huvudinnehåll

margintop

lördag

18

September 2021

Blogg / Äldreboendebesök, Bakom kulisserna, Sjukhusbesök

0

Varför kommer clownerna alltid två?

Jag fick frågan en dag ifall vi på Clownkliniken inte kunde jobba ensamma. Frågor kan få en att fundera och börja formulera. Som varför vi alltid är två. 

Jag började tänka på alla de där gångerna när någon liten försiktig person knappt vågat titta på oss. Ibland har de varit väldigt svaga på grund av sin sjukdom, så sjuka och känsliga att vi mött dem uppe på intensivvårdsavdelningen med slangar och apparater överallt och det känns som minsta vindpust kan få dem ur balans.

Då behöver man som liten människa vara trygg med att de här clownerna som kommer och hälsar på kan ta vara på varandra.  Det kan vara fullt tillräckligt att bara lyssna på hur clownerna pratar med varandra och hur den ena clownen kanske skojar lite med den andre fastän stämningen är så skör inne rummet.

Vi clownkollegor hjälps åt att hitta det där pyttelilla utrymmet där det finns plats för lite bus. Vi behöver vara två för att kunna göra det, för att tillsammans skapa den tryggheten där barnet kan ta del och vara en del av en annan och roligare värld utan att behöva göra någonting alls. Det ger kraft och hopp.

Det är i relationen mellan clownerna som mycket av humorn uppstår. Det är inte våra trick som är grejen, även om de ibland kan vara imponerande, utan det är hur vår clownpartner reagerar på det vi gör.

Ofta är det någon som lierar sig lite mer med barnet, om det behövs, och vi hjälps åt att träffa rätt i mötet. Våra clownpartners är ovärderliga. Ibland fungerar samarbetet som ett gummiband. När en clown drar åt ett håll så kan den andra dra åt ett annat vilket gör att vi också kan ta ut svängarna ordentligt när det behövs för att skapa kontakt.

Och så verkar det funka över hela världen, många sjukhusclowngrupper har kommit fram till ungefär samma tankar kring varför vi är två. Nedan följer ett utdrag ur artikeln How therapeutic clowning injects humour for a different kind of healing där sjukhusclownen Helen Donnelly från Kanada beskriver sitt duoarbete:

Working in pairs is a common standard in the therapeutic clowning world. In hindsight, it’s “the only way to go,” says Donnelly. “It’s a witness to the work, an opportunity to [give and get] feedback.” It also takes pressure off the patient. When one clown approaches a room, a patient might feel an obligation to respond, she says. “But if you have two clowns standing in your doorway arguing with each other, it sets up a choice. Are you interested? Are you looking up from your book? It really [ties] back to respecting their privacy and who they are.”

Det är barnens behov som är vårt fokus och på vilket sätt vi med vår clownkonst kan ge dem det hopp och de skratt de behöver. Det är därför vi alltid jobbar i par.

/Maja, sjukhusclown


——–
Tips! Läs även gärna blogginläggen Om att vänta in och Att få lov att göra skillnad som berättar om möten med barn på sjukhus.

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar