Allting har en början

Ibland är det små tillfälligheter som gör att livet tar sig en ny vändning. Det är först efteråt man kan se tillbaka och förstå vad det var som gjorde att just jag hittade en ny riktning precis då. Jag blev påmind om ett sådant tillfälle när Carin på Clownkliniken-kontoret rotade igenom vår låda med gamla klipp och hittade en gammal artikel.  

Den händelse som förde in mig på nya vägar skedde en helt vanlig torsdag i december 1994. Jag satt där med mitt morgonkaffe samt en Göteborgs-Posten i pappersform och ögnade igenom nyheterna för dagen. När jag fick syn på inslaget om sjukhusclowner på Östra sjukhuset i Göteborg vaknade jag till. Ann Lundsten, styrelseledamot och medlem i Barncancerföreningen Västra hade startat ett försöksprojekt på avdelning 22, en avdelning för barn med cancer. Viveca Olofsson och Åsa Ambjörnsson hette clownerna. Lite längre ned i artikeln stod det med stora bokstäver ”Fler clowner eftersöks”.

Jag blev eld och lågor. Min kollega och goda vän Kicki Kjernli och jag hade drivit Papiljott-teatern som spelade uppsökande barn- och familje-teaterföreställningar i några år. Jag hade mer och mer börjat intressera mig för att hitta ställen att spela på, dit teatern inte alltid når, till grupper och personer som av olika anledningar har svårare att ta sig till kulturen. På ett sjukhus, tänkte jag, där möter man alla sorters människor som av olika anledningar måste stanna kvar, de har inte möjlighet att göra det som andra gör och längtar säkert efter just det. Är det någonstans clownkonsten kan göra en insats så måste det ju vara där. Tänk att få göra det jag älskar mest och samtidigt kunna göra skillnad för människor på ett väldigt påtagligt sätt.

Jag fick med mig min kollega på tåget och tog kontakt med Ann som höll i projektet och på den vägen är det. Vi fick direkt en fin kontakt och efter några månader började det två nya clowner på avdelning 22; Doktor Fibbla och Doktor Loppa.

Sjukhusclowneriet spred sig i Sverige. Viveka som var med från början i Göteborg, tog med sig sina erfarenheter till sin hemstad Malmö och startade Clownronden som fortfarande är i gång. Idag finns det grupper över hela Sverige som ser till att barn och föräldrar får sig sina skratt när de måste tillbringa tid på sjukhus.

Clownkliniken bildades 2001 och lyfte då över verksamheten från Barncancerfonden Västra och verksamheten breddades till fler avdelningar.

Ett nytt sjukhus har precis byggts och mycket har förändrats sedan 1994. Sjukvården har utvecklats och fler barn kan man skicka hem friska idag, men clownjobbet är detsamma. Att mötas här och nu. Att skapa de där magiska rummen där vad som helst kan hända och att ge möjlighet till en paus i allt det jobbiga och en chans att bara få vara.

Det är ganska fascinerande att tänka att det var den där artikeln för länge sedan som gjorde att jag halkade in på den bana som sedan har blivit så stor del av mitt liv. Det kan vara värt att tänka på, att en stunds paus vid morgonkaffet kan leda en på en helt ny väg.

/Maja, sjukhusclown och verksamhetsledare