För lite drygt en vecka sedan hade Insamlingsstiftelsen för Barnsjukhuset i Göteborg sitt årliga event på nöjesparken Liseberg.

Det var första gången på två år och många har längtat och väntat. Massor av familjer som haft det tufft på sjukhuset var inbjudna. Idoler av olika slag var bokade och laddade för att skriva autografer och förgylla dagen för barnen som kommit för att möta dem.

Även Clownkliniken var representerad. Jag hade nästan glömt hur många kära återseenden vi brukar göra på den här dagen. En del av barnen som kommer dit har vi träffat flertalet gånger på sjukhuset, ibland under flera år. Nu är de tillräckligt pigga för att komma hit till polketten och mingla bland kändisar, clowner och kaniner.

Ibland får vi tänka till för att känna igen våra gamla vänner då några har lagt till en hel del centimetrar på längden och hår har vuxit ut eller fått en ny tuff färg. Det hjälper ofta att kasta en blick på föräldrarna, de ändrar sig inte lika mycket. Andra har vi kanske bara träffat en gång men att ses igen blir ändå till en fest.

Vi träffar även familjerna där någon saknas. Syskon som kommer fram till oss och minns den tiden då vi var en upplevelse som de haft tillsammans med en syster eller bror. Det griper tag i hjärtat.

Clownerna Kajan och Loppa hade med sig pennor i varierande modell och funktion, ifall någon krumelur skulle sättas på pränt. Men mest såg de fram emot själva samlandet av autografer och de siktade högt, många autografer skulle det bli, kanske ett rekord.

Det gick strålande och de visade stolt upp sina förvärv för de som ville se. Alla dessa små och stora men samtliga fantastiska namnteckningar från barn som generöst delat med sig. Ett och annat hjärta plitades också dit. När det hände utropade clownerna ”Kärlek” och blev alldeles till sig av lycka.

Det är verkligen en ynnest att få träffas igen. Det känns lite som knyta ihop tråden. Och även om clownerna säger ”Det var så längesedan vi sågs” med saknad i rösten är människorna bakom den röda näsan också glada över att de inte har haft anledning att träffas den senaste tiden.

Ingen ska ju vara på sjukhus mer än de måste men när det sker så behöver vi alla hjälpas åt för att göra den tiden så bra som det bara går. Alla glada återseenden blir ett kvitto på att det vi gör fungerar, att vi nått fram. Kram till er alla.

/Maja, sjukhusclown

_{Fotograf: Emma H. Tack!}

Följ bloggen via E-post

Ange din e-postadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.