Tips från en clown till en förälder

För ett tag sedan blev jag inbjuden att hålla ett webbinarie hos Jontefonden, en stiftelse för barn och ungdomar som väntar på eller har genomgått en organtransplantation. Jag skulle prata om hur vi sjukhusclowner arbetar och ge lite tips på hur man kan göra tillvaron lite roligare för sina barn när de är hemma eller på sjukhuset. Att berätta om mitt jobb är jag van vid men att ge tips till föräldrar utifrån mitt arbete har jag inte gjort så mycket förut. Jag började fundera.

Det är jättestor skillnad att komma som en rolig figur med röd näsa jämfört med att vara förälder i en situation där man befinner sig hela tiden. Vi kommer nästan alltid som en glad överraskning, uppvärmda och i vår yrkesroll som professionella clowner. Men jag är ju också förälder. Jag kan verkligen sätta mig in i hur svårt det kan vara att nå fram. Dörrar som stängs och någon som helst vill bli lämnad ifred fastän man ser att det är motsatsen de behöver.

Vad skulle jag ge för tips till mig själv som mamma från min utsiktspunkt som clown?

Vi clowner här på Clownkliniken samtalar en hel del om hur vi får inspiration och hur vi kan behålla gnistan. Något som vi gemensamt kommit fram till är att alltid börja med sig själv. Undersöka vad som får igång en och att hitta fram till vad jag själv skrattar åt innan jag tillsammans med min kompanjon finner det gemensamma skojet eller den härliga leken. Det är då som det blir roligt på riktigt. Det gäller nog både dem med röda näsor och de utan. Det är så lätt att skratta med någon som roar också sig själv på samma gång. Jag tänker att det är det som kallas att bjuda på sig själv, och vem vill inte bli inbjuden till någon annans fantastiska humorvärld.

Ett annat rent praktiskt tips som jag skulle råda mig själv till när det är svårt att få kontakt är att börja prata via gosedjuren. Det händer ofta när vi möter blyga barn att vi får kontakt via dessa ovärderliga figurer av olika slag. Det är värt att prova och det är inte otänkbart att man får höra sanningar och tankar som inte skulle komma ut annars. När man ger sig in i den leken kan det även hända att man blir förvånad över sig själv och vad som råkar ploppa ut ur sin egen mun! Och varför begränsa sig till gosedjur? Jag kommer plötsligt ihåg att mellandotterns tandborste var väldigt pratsam en period. Det underlättade borstningen avsevärt.

Men det viktigaste av allt är ändå att fylla på.  Det är lätt att säga men det kan förstås vara riktigt svårt, framförallt när de man älskar mest har det jobbigt och man vill finnas där för dem. När allt rasar runt omkring en kan det till och med vara svårt att komma ihåg vad det är man behöver för att tanka.

Då kanske det allra minsta kan räcka. Det skulle kunna vara en gammal favoritlåt på hög volym i lurarna och en vild dans eller ett varmt bad, en kort promenad i skogen ifall det är möjligt eller en kopp kaffe med någon man tycker om.  För visst är den sann, instruktionen man får innan en flygtur, att man måste hjälpa sig själv först för att hjälpa andra.

Varför inte göra en lista när man är på gott humör och känner sig inspirerad över saker som kan ge lite extra energi och glädje och som finns inom räckhåll? Det rådet tar jag som förälder till mig direkt, avslutar här och sätter mig ned och skriver min alldeles egna lista.

/Maja, förälder och sjukhusclown

——–
Vad för tips skulle du ge? Fyll gärna på i kommentarerna.